Körkortsfrågor

Jag skulle vilja tipsa om en bra sida för alla som håller på att ta körkort och vill öva på körkortsfrågorna. Jag har precis gjort ett demotest på sidan "Körkort.se", och både frågorna och sidan är väldigt bra utformade. Tydligt och snyggt! Priserna är också mycket överkomliga och man kan välja mellan 1, 3 eller 6 månader med obegränsat antal frågor. Jag kommer definitivt att använda sidan för att ta mitt körkort och jag tycker att ni också ska göra det! 

Dagens tankar.

Gaaah! Idag har jag en sådan där jobbig dag då jag bara känner att jag måste skriva av mig. Oftast när det känns så här så brukar jag skriva ned det i min svarta läderbok, men inte idag. Idag kände jag att jag var tvungen att dela med mig till någon mer. Till riktiga personer! Dock så har jag ingen önskan att göra så på någon av de stora sociala medierna; Facebook eller Instagram, inte ens Twitter, eftersom jag fullkomligt avskyr när folk lägger upp liknande saker endast för att få uppmärksamhet. Denna bloggen verkade dock harmlös eftersom det knappt är någon som läser den..

Förutom den kliande känslan av att få skriva av mig så har jag idag en känsla av hopplöshet. Jag känner mig totalt misslyckad. Totalt. Det blev inte direkt bättre heller när jag scrollade nerför de senaste händelserna på Facebook. Alla dessa gamla klasskamrater som kommit in på diverse skolor, och de som gått på festivaler och betett sig som fån. Jag förstår inte hur de kan ta så lättvindigt på livet. Själv tycks jag inte kunna göra någonting, tyngd av denna känsla av hopplöshet. Hela tiden måste jag försöka motarbeta mig själv, vilket i det långa loppet blir något så fruktansvärt tröttsamt. För en månad sedan tog jag studenten från gymnasiet. Nu har jag ingenting att göra, ingenting att leva för. Jag måste skapa min egen framtid, mina egna möjligheter, något som jag inte tycks klara av. Jag verkar inte kunna sätta upp egna mål, än mindre sträva efter dem. 

När jag fortfarande gick i skolan ville jag så mycket och var helt säker på att jag skulle bli framgångsrik. Det är ganska otroligt vad snabbt sådana drömmar och förhoppningar tynar bort när man kommer ut i den verkliga världen. När man måste göra allting själv. Kanske är de inte bara verkligheten som spolat bort mina innersta önskningar. I tre år har jag behövt ta emot skit och kämpat genom motgångar utanför min kontroll. Jag har behövt tagit hand om min "bästa vän" och praktiskt sett gjort läxor för två. Gymnasiet, i vilket jag började så blåögd och naiv, har gjort mig cynisk, kall och hopplös. Fullkomligt hopplös. 

Jag har nog aldrig känt mig så tarvlig i hela mitt liv. Så dålig, och haft låga förhoppningar på livet. Det finns fortfarande så mycket saker jag vill göra och framgång är ännu ett mål, dock så ger jag upp det mesta innan jag ens har försökt. Kommer jag någonsin att komma fram? Kommer jag någonsin komma iväg?

"I want to be everything that I'm not, instead of making the very best of what I am." - Unknown

SkRiKa

Jag måste bara få dela med mig av den så absolut mest fantastiska händelsen jag någonsin varit med om. Ja, jag tror faktiskt den slår allt hittills, och då har jag ändå varit med om mycket fantastiskt i mitt liv. Bl.a. så är det alla häftiga konserter jag har fått gå på, stand-up shower och möten med människor jag sedan kommit att se upp till. Trots allt detta så tar nog ändå det här priset och det mest underbara med det hela är jag lyckats med det på egen hand (så gott som). 

Jag har skrivit, färdigställt och skickat in ett orkesterstycke till våran kommande konsert och det stycket kommer att spelas av självaste Svenska Kammarorkestern. Det kanske inte verkar som någon stor grej, men jag kan knappt uttrycka hur stort det är för mig. Bara det faktum att jag lyckades bli klar räcker gott och väl för mig, men sedan att självaste Svenska Kammarorkestern ska spela det... Det är bara så ofattbart så det finns inte. Det är för sjutton en av kanske världens bästa orkestrar. Jag kan knappt fatta det. 

Som sagt så är jag faktiskt mest stolt över att jag lyckades bli klar så nu har jag bevisat för mig själv, en gång för alla, att faktiskt kan klara av något. Hela tiden så var jag tvungen att motarbeta mig själv eftersom en del av mig aldrig trodde att jag skulle bli klar, medan en annan del var fast besluten att bevisa att jag kunde färdigställa stycket. Och så gjorde jag det. Den känslan av att vara klar och vetskapen om att det kommer spelas av en riktigt orkester var helt underbar och förmodligen något som jag kommer komma ihåg för resten av mitt liv. Ursäkta om jag låter väldigt självgod nu, men jag är så jäkla stolt över mig själv. Tack och godnatt. 

Vill samtidigt nu då promota för våran SkRiKa konsert nästa fredag som kommer att spelas på Örebro Konserthus (länk till deras hemsida). Biljetter finns att köpa på konserthusets hemsida så om ni har vägarna förbi, passa på att gå på våran konsert för att det är en upplevelse som ni sent kommer att glömma. 

Nystart

  Då sitter man här igen. Sitter och försöker komma igång på nytt. Det är som om man är fast i någon sorts cirkel som börjar vid ett inlägg, går över till tanken på nästa, faller i glömska, påminns om och sedan, mycket senare, så är man tillbaka där man började. Varje gång lovar man samma sak. Att börja igen, och varje gång går det lika dåligt. Ibland kanske man lyckas få iväg flera inlägg som hamnar någorlunda tätt, men oftast så misslyckas det. Ofta har funderat över att bara ge upp, att ta bort den här bloggen. Jag har argument som att "jag skriver ju ändå aldrig" och "det är väl ingen som läser ändå", men jag kan aldrig komma mig för att göra det. Kanske beror det på att jag lätt glömmer bort den vissa perioder, kanske är den som en slags trygghet som jag vet alltid finns där när jag behöver den som mest.
  Det här en blogg om allt mellan himmel och jord, och det är jag som sitter på andra sidan skärmen. Jag heter Cajsa och är som många andra, men ändå mer som mig själv, en tonåring som bara försöker reda ut livets svåraste frågor innan jag blir för upptagen med annat. En flicka med allt och ingenting att tänka på. Ett jag som försöker hitta sig självt.
  För er som undrar (eller kanske inte kommer ihåg) så suger det att vara tonåring. Det är så mycket känslor som bubblar omkring. Obesvarade känslor, gömda känslor, ledsna känslor, glada känslor, känslor som egentligen borde vara där, känslor som inte får vara där, känslor som fattas, känslor som man inte kan inte sätta fingret på. Känslor överallt, om allt. Man känner sig kluven, riven, delad, vet inte vem man ska lyssna på eller vilket ord man ska ta på allvar. Alla säger olika saker och ingenting är säkert.
  Så fort jag börjar känna efter och rannsaka mig själv så svämmar det bara över och jag får nästan svindel. jag vill inte tänka på det mer. Man måste försöka ta lite i taget, men det är svårt när allt hänger ihop. Jag vet inte vart jag ska börja, eller ens vart det tar slut. Kommer det ens att ta slut? När du väl känner att du har fått bukt på någonting så dyker det upp något som river upp allt igen. Drar sönder det paket som du så omsorgsfullt slagit in och sedan bara slänger skräpet omkring sig och lämnar det där. Eller så dyker det upp något helt annat som ersättning för det paket som du faktiskt lyckats skicka iväg och inte behöver oroa dig för. En stor röra som måste lösas upp, överses och sedan packas in.
  För er som kände att "oj, vad rörigt. jag förstår nästan ingenting!", så kan jag förstå det. Mitt huvud är i en enda röra just nu och jag kan inte riktigt lösa ut den, för när jag väl har börjat så följer resten med på en gång. Det är som när slår på ketchupflaskan. Till en början så kommer ingenting, men sedan när man börjar bli irriterad och slår till ordentligt så rinner hela flaskan ut på tallricken. det var väl inte riktigt meningen att ni skulle bli tallricken och att jag skulle rinna ut så, men som sagt; har man väl börjat, så är det svårt att sluta.

Hej!

Oj, hoppsan. Nu har jag gjort sådär igen; inte skrivit på jääätte länge! Men det har varit lite trassligt på sistone så jag har egentligen bara haft tid till att jobba med mig själv.. Nu är jag i alla fall redo för en nystart, både i bloggen och i livet! Funderar på att göra om den här loggen till en fotoblogg, men då jag inte riktigt vet vad det innebär så kommer det nog bli lite blandat, precis som förut. 

Jaa, kan ju börja med att berätta vad jag håller på med just nu. Jag har precis gått halva gymnasietiden på ett estetiskt program med musik som inriktning och jag kan säga att nu har jag verkligen hittat rätt! Det finns nog ingen annanstans på jorden som jag skulle vilja vara just nu, förutom kanske i bågskytte-hallen. Det var länge sedan jag spände upp en pilbåge, men nu är det på gång igen. Just nu känner jag verkligen att jag har hittat mig själv och jag kan säga att det är nog världens underbaraste känsla. Jag kan äntligen leva i nuet, för nu vet jag vad som gör mig glad och vad som får mig att må lite bättre när jag är nere. Jag kan bara önska att alla ni hittar er själva, för jag kan lova att man mår mycket bättre sen! 

Det blir inte så långt idag, men det var skönt att komma tillbaka till de gamla vanorna igen. Det här måste det bli fortsättning på! Vi hörs och syns någon mer dag! 

A poem for all.

På engelskalektionen i måndags så redovisade vi ett konstverk muntligt i grupp, och då var en frågorna: "Vad säger konstverket dig?". Då såklart (jag som är så filmisk av mig och älskar att överanalysera och överdramatisera) skriver jag vad som råkade bli en riktigt bra dikt, eller ett stycke lyrik om man så vill. Iallafall så sa jag "Ah, jag skrev ner lite skit här, men jag kan väl lika gärna läsa upp det.". Efteråt så satt en av tjejerna i min grupp och bara gapade. "Du borde bli författare!" sa hon sedan med förundran i rösten och en av killarna satt med huvudet i händerna och bara nickade. Då log jag lite genant och tittade ner i papperet, men inombords såg det ut lite mera såhär: "SCORE! :D". Ja, anyhow, här kommer lyriken (den blir bäst om man läser frågan för sig själv innan dikten):

That we all can be great and marvellous.

That we all can be free and fight for all that we truly belive in.

That inside us, there is a force, jet unreleased,

but eager to burst out in great colours and awesome strength,

so that we can overcome all obstacles.

Det hjälper.

Kommer ni ihåg att jag berättade att jag skulle ppå pianokonsert, eller pianoafton som det så vackert kallas, i lördags? Jag gick och moder jord vad underbart det var. Jag har alltid varit en av dem som inte riktigt brytt sig om att lyssna på klassisk musik eftersom jag har tyckt att det verkar tråkigt, och de få man har hört är alltid demsamma. Men nu så upptäckte jag att det är ju riktigt vackert. Helt underbart otroligt vackert.. Bara den där känslan av att sitta och titta ut på våren genom fönstret medan man lyssnar på Lizsts "La Campanella" eller Vivaldis "Nulla in Mundo Pax Sincera" med sina sköna operasång är något alldeles sagolikt. Nu har jag också fått en fling för musiken som är med i Shine en film om David Helfgotts liv, han som spelade på pianoaftonen. Låtarna och styckerna i den är så fantastiska, och de hjälper. De hjälper mot den smärta som känns, mot tårarna. Mot sorgen. Och nu pratar jag inte om de ögon som ljuger mot mig, de lurar mig fortfarande, men om den kärlek där ögonen faktiskt talar sanning. Den ena mer djävulsk än den andra. Och det gör ont, även om det inte drabbar en själv. Det gör ont, att se någon annan plågas. Men det hjälper att lyssna på musik, och speciellt sådan textlös, sensuell musik. Berättande utan ord, målande utan bilder. Den blir din vän, den känner med dig, i alla tider och känslor. Så till alla är genomborrade av ett svart hål, lyssna. För guds skull lyssna! Det kanske inte känns som en tröst, men vill man inte dela med sig till något med kropp så kan man dela med sig till musiken, den formlösa tröstaren. Gå ut, ta en promenad och upplev naturen, fåglarna, dofterna. Ni kommer att märka att när en vind far igenom er samtidigt som musiken når sitt klimax så kommer det inte kännas bra, men det kommer att kännas bättre.

Kärlek?

Åh, jag känner så för att skriva idag, men jag har ingenting att skriva om. Ingenting alls tråkigt nog. Min kompis har gjort illa knät så jag måste åka hiss med henne för att hon inte vågar åka ensam. Jag sa också att om knäet är ur led förlänge så måste man kapa av det. Haha, hon gick och nojja över det en hel dag för hon trodde jag pratade om ung. tio minuter medan jag snarare hade menat två veckor, eller något liknande. Jag ska på pianokonsert på lördag. Det är David Helfgott som spelar. Jag är jätte spänd för det har gjorts en film om honom som vi ska se på först. Ja, jisses, vad jag känner mig barnslig. Sitter här och skriver om hur min vecka har varit. Jag skulle vilja ha något betydelsefullt att skriva om, något som berör, lämnar ett avtryck hos läsaren.. Kanske tillochmed förändrar någons levnadssätt, om så bara för en kort stund. Det ända som jag kan berätta om på ett annat sätt än mitt gamla vanliga är det som det alltid skrivs om, kärleken. Kärleken, denna lögn. Man luras till att tro att man kan bli lycklig, att man kan få en framtid. Ett par ögon, ett leende riktat åt ditt håll. De berättar att de vill dig något, och du lyser upp inombords. Men allt är en lögn. En stor fet lögn. Det var verkligen inte så här jag trodde det skulle kännas. Jag hade fått för mig att man skulle gå runt med huvudet i ett glatt sockersmakande guldrosa moln och bara drömma om dem där ögonen, det där leendet. Men icke! Vartenda ord som talas om någon, varenda viskning som säger motsatsen knäcker ner dig och du gråter innan första lögnen satt sitt spår. Hur kan det då samtidigt kännas så underbart när man äntligen får se in i dem där ögonen? När man vet att det aldrig kan hända? Jo, för att dem lurar en igen, och man går på det, precis som alla andra gånger. Det är ju helt otroligt egentligen, att man är så dum.. Kärleken. Så vänlig, men ändå så ond.

Känslor som bor kvar.

Jag hade en så himlans härlig upplevelse idag. Första lektionen idag var inom inriktningarna, men eftersom vi har haft bryt i två veckor så samlades alla esteter för att se på vad vi kommit fram till under den här tiden. Det var jätte kul och väldigt intressant att få se hur andra tänker. Iallafall, det var inte det som var upplevelsen. Efter filmvisningen så gick jag och en kompis och skrev svaren till de sista frågorna. När vi kom ner igen så hörde vi några som satt och spelade i ett klassrum så vi gick in för att se vilka det var. När vi såg att det var tre klasskompisar så gick min kompis och satte sig vid trummorna och spelade med i låten. De tre andra hade knappt reagerat när vi kom in. Jag ställde mig vid en trumma av bongo-typ och hängde på jag också. Det kändes så underbart att bara kunna gå in i ett rum, se vad folk håller på med, och sedan kunna vara en del av den gemenskapen som blir när man spelar tillsammans, utan att någon ens reflekterar över det. Det sätter liksom perspektiv på saker och ting. Jag måste vara på väg att dö, för idag var man himlans poetisk!

Impulsskrivning

Wiie, fick en impuls där att skriva av mig lite grann. Det är härligt att skriva tycker jag. Man blir liksom fri och eftersom ingen läser min blogg kan jag skriva vad jag vill! Jippie! Nej, men för att göra en lång inledning kort, så ska jag berätta lite om mitt liv. Som jag uppenbarligen inte har eftersom jag sitter och skriver det här..

Iallafall. I förra veckan hade vi konsert med skolan. Inte hela skolan dårå eftersom jag går på gymnasiet nu med musikinriktning, så det var musikarna som hade konsert. Det var väldigt roligt, och även om det var någon stor publik så var det ganska mäktigt! Ärligt talat så tror jag att det är det enda som har hänt på sistonde och som är värt att berätta om... Ja, jo, det är nog det enda. Vilket betydelse fullt liv jag har! Eller inte.. Jaja, så är det ibland.

Missa inte:

Ni får inte missa det sen-aste tillskottet i min blogg repertoar; GUG & SAUR där jag tänker lägga ut alla mina Saurer och alla mina GUGs. Saruerna har ni red-an läst lite om (Vadisauren) och GUGsen är små gubbar i samma stil som min profilbild (vilken är en tidig GUG). Så klicka på länken här ovanför eller till höger under rubriken "Bloggar" så skickas ni dit. Hoppas ni får en trevlig vistelse!

Psst. Än så länge har det inte dykt upp vare sig gubbar eller djur där borta men jag hoppas få igång det så snart som möljigt. "Just keep an weather eye on the horizon"

Danko Jones

Jag insåg idag att jag inte har lagt ut en enda bild från någon av de båda Danko Jones konsertena jag har vart på, så här kommer de två bästa bilderna från varje konsert.

2 sept 2011

15 juni 2011

Back on track.

Jaha, då börjar skolan imorgon. Jag är inte nervös, inte rädd, jag freakar inte ut, jag bara...är. Den här gången har jag inte föreställt mig att det ska bli på något speciellt sätt, så jag kan inte bli överraskad, per se. Jag har heller inte tänkt så mycket på det vilket lätt till den där känslan man får när man står nedanför hopptornet i badhuset och kollar så att det inte är någon i bassängen. Sedan är det bara att hålla blicken rakt fram när man klättrar uppför stegen och går ut mot kanten. När man kommer fram stannar man inte, man saktar inte ens ned farten, man bara tar det där sista steget ut i luften och faller, ner i vattnet. Så känns det. Jag har också en syn av mig ståendes som på en klippa med den där sången i Toy story, "Jag ska kasta mig ut, som en fågel i skyn", spelandes i bakrunden, och sedan så kastar jag mig ut, in i det okända, det nya, min framtid. Det är nog bäst så, istället för att gå och oroa sig ett helt sommarlov. Vi ska flytta snart också, med pappa. Det blir till en större lägenhet där jag äntligen kommer att få ett eget rum. Åh, så jag har längat! Vi gick dit och tittade idag så att jag och storsyrran kunde få se våra nytapetserade rum. Mitt vart väldigt, väldigt bra. Me so happy. Sedan så ska vi förhoppningsvis på Danko Jones konsert om någon vecka. Jag kommer inte ihåg om jag har berättat det, men jag har redan varit på Danko Jones konsert den här sommaren, men min stackars syster missade den. Likaså när han kom till våran stad så kunde hon inte gå. Så därför måste vi ju såklart åka på den här så att hon också får se honom. Det kommer att bli kul! Det har inte hänt så mycket mer på sistone så vi ses när vi ses och hörs när hörs.

"Er crackpipa i humlegården"

Såg NileCity 105,6 häromdan och jag kan bara säga att det var en av de konstigaste filmerna/tvserierna jag någonsin har sett. Jag fattade nog knappt hälften och storsis var väldigt bekymrad över att brandmännen satt utan tröja hela tiden. Ska börja jobba på måndag på det nya troligtvis roliga jobbet som biljettrivare och bullförsäljare. Det blir nog bra! Försökte bjuda över alla gamla klasskompisar i nästa vecka, men bara en har svarat att hon kan. Lite tråkigt, men då har jag försökt iallafall (to quote daddyo). Är lite förälskad i Owl City just nu. När jag lyssnar på musik så är det bara hans låtar som dyker upp i spellistan. Hihi. Vi ska flytta ganska snart till en större lägenhet så jag kommer att få ett eget rum! Wihihi! Kan knappt vänta. Jag har redan packat klart alla grejor, bara kläderna kvar, och nu börjar jag bli lite otålig i detta trånga utrymme som vi så länge kallat hem. Lite överdrivet kanske, men... Lillsis och jag gick i affärer med inredningsprytlar idag, så jag gick runt och pilla på det mesta och funderade på hur jag ville inreda mitt rum. Sommarjobbs pengarna kommer anatagligen att gå till sånt istället för ett keyboard eller en minigris. Det är så himla tråkigt tycker jag att man jämt behöver köpa det man behöver innan man kan köpa det man vill ha. Och sen när man väl har pengar för att köpa något roligt, nej då måste man köpa nya strumpor el. dyl. Inte kul. Nu har jag fått tandställning i överkäken också, så nu har räls längs hela nederkäken, plast i gommen och två korta rälsbitar i överkäken. Jippie. Eeeller inte. Det är lite gott-o-blandat idag men jag har inte den underbara förmågan att skriva suuuper lågnt om bara en grej, så därför blir det lite korta noteringar här och där. Dessutom orkar jag inte riktigt sitta och komma på bra avslut och bra början. Då blir det såhär, en mening om en grej och sen nästa mening om något annat. :) That´s me!

Sommaren så här långt

Den här sommaren har hunnit köra trav, åka till Go:teborg och gå på konsert, badat en del, löst korsord och kittlat en mås under fötterna. Ändå känns det som vanligt, ni vet den här känslan av att man har slösat bort hela sommarlovet eftersom man inte har gjort något på dagarna. Jag vet inte riktigt hur många veckor som har gått, men jag hoppas att det inte är allt för många... Jaja, ikväll ska jag på den andra klassåterträffen det här året. Med samma föredetta klass. Vi träffades nämligen kvällen efter skolavslutningen och då var vi faktiskt ingen klass längre. Åh... Jag kommer att sakna dem... Men, men, till hösten väntar nya kompisar! Kanske... Det beror nog på vilken skola jag väljer. Jag vet, jag är lite sent ute med att bestämma mig, men det som kändes så säkert i våras har liksom vänt om helt och jag är lika osäker som i vintras. Vi får väl se hur det går... Det ordnar nog sig i slutet.

VADISAUR

Namn: Vadisaur
Ursprung: Norden

Familj: Saur

Info: Vadisauren är den minsta av alla saurerna. Till utseendet så har den varg kropp och ett dinosauriehuvud, och är till storleken ungefär som en varg. Den livnär sig på medelstora gnagare såsom kaniner, råttor och även bävrar om den har tur. Den gräver hålor i marken där den bosätter sig och senare utökar för att kunna förvara sina byten efter en lyckad natt. Om man stöter på en Vadisaur ute i det vilda ska man försöka föra så mycket ljud som möjligt då dess små öron är mycket ljudkänsliga. Den kommer då att dra sig mot tystnaden djupare in i skogarna. Inga fall har ännu raporteras om överfall mot människor, men man kan aldrig vara nog försiktig. Vadisauren är inget natt djur så man behöver inte vara orolig för att de ska komma och ta en medans man sover. Liksom vargen är den gråbrun till färgen, men har en mycket kort päls. Detta är för att den går i ide djupt inne i sina hålor om vintrarna den ligger packad med en annan hane, eller hona, och några ungar. Under vadisaurens parningssäsong, april-juni, ska man vara extra försiktig när man är ute och vandrar i skogen eftersom hanarna stänger av hörseln nästan helt och går endast på lukten. De är då villiga att attakera vad som än kommer i deras väg. Med ett bestånd på nära 50 000 Vadisaurer tror forskare att denna art inte kommer att bli utrotningshotad på ett bra tag. Eftersom Vadisauren är svår att få se om man inte känner till tricken så pågår ingen jakt efter den, det finns heller inget som en jägare skulle vilja ta hem som trofé. Under 1980-talet fanns det ungefär 500 infångade Vadisaurer, men eftersom de hade svårt att anpassa sig och behövde större områden att röra sig än något annat djur så släppte man ut dem igen. Tyvärr hann nästan hälften dö innan man insåg att detta var ett sant vilt djur. Man tror att dess gener kan följas tillbaka ända till dinosaurernas tid på grund av det distinkta utseéndet, och att den vid något tillfälle under historiens gång korsats med en varg. Inte mycket genetisk forskning har utförts på Vadisaurusen eftersom inget ännu har överlevt att ha blivit sövd. Vadisaurerna strövar omkring i de nordiska skogarna, gärna nära ett vattendrag eller sumpmark som den kan plaska i.

:)

Idag är det fest! Jag känner mig väldigt duktig eftersom jag gick ner till affärn i jakt på godis men fick med en massa frukt istället. Idag var det nationelt prov i matte också. Det gick väl inte så super bra, men men... Juste! Tallinresan. Vi gjorde inte så supermycket egentligen, utan gick mest runt i stan. Första dagen gick på Skansen i Stockholm. Efter det var alla väldigt döda. När vi sedan var på båten så satt vi i olika hytter och snackade och gick ibland upp på däck. Nästa dag så fick vi en guidad tur i buss, och sedan en i gamla stan. Gamla stan var väldigt vacker faktisk. Sedan satt vi i varandras hotellrum lite och gick ut kollade på ett gammalt sovjetiskt operahus senare på kvällen. Dagen efter det så åkte vi spårvagn till en marknad (väldigt olik våra svenska) och gick runt lite till i stan. På färjan hem så gick vi mellan två hytter och satt mest och pratande. Sista dagen så gick vi lite i affärer bara. Det var nog allt.

Mihihi

Hihi. Fixade tv på rummet så nu kan jag ligga och titta på film hela natten! Woho! Den här veckan är både syrran och pappa bortresta så jag har hela lägenheten för mig själv. Jag är mycket glad. Det var jätteroligt på resan till Tallin, men jag berättar nog mer någon annan gång eftersom jag sitter här och för över bilder, äter kvällsmat, tittar på film och bloggar samtidigt. Det går faktiskt skapligt... Jahapp, blev inte så mycket idag men, som sagt, kanske mer någon annan.

Tallinresa

Jahapp. Idag bär det av till Tallin (Estland) med klassen. Kommer nog att bli ganska kul. Vi har ju trots allt upptäckt nu, med 15 skoldagar kvar, att det är ganska kul att umgås med varandra. Jaja, så här ser schemat ut för de kommande fyra dagarna. Idag: ta tåget till Stockholm och kanske gå på Skansen. Sedan kliva på färjan mot Tallin. Imorgon: Få guidad tur i Tallin och kanske åka ut och titta på gamla krigsrester. Sedan ta in på hotell. I övermorrn: gå runt lite mer i Tallin, sedan ta färjan tillbaka till Stockholm. Dagen efter iövermorrn: gå i Stockholm (?) sedan ta tåget hem. Allt jag vet om den här resan är egentligan bara att jag ska vara på tågstationen om en timma, och att vi kommer få en guidad tur i Tallin. Bra va?! Iallafall, Hej då och syns om fyra dagar igen!

Hagelstorm

Moder natur är inte snäll mot oss gnällbältingar just nu. Förra fredagen så kunde vi sitta ute i shorts och T-shirt, men igår (tis) så haglade det jätte mycket jätte många gånger. Egentligen så var det bara 3-4 gånger, men det ska inte hagla i maj. Speciellt inte när det vart 20-25 grader, om inte varmare, ute fyra dagar tidigare. Imorgon så ska jag ha matte nationellt prov, två delar, matte nationellt prov, prata, och ev engelska nationellt prov, också prata. Mina lärare tyckte att "nu när vi ändå sätter igång kan vi ju försöka hinna så med mycket som möjligt innan fredag". Hmpf. Inte kul. Så vi får hålla tummarna och hoppas att det går ändå. Jag hade utvecklingssamtal förra veckan och hade lite halft om halft tänkt att be om att få slippa tyska lektionerna och använda dem för att jobba ikapp istället, men någonting blev fel. Det slutade med att jag bad om extra tyska, vilket jag gjort vartenda år men min lärare har inte lyssnat, eftersom jag anser mig väldigt dålig på att formulera egna meningar, fast ingen annan tycker det. Min tyska- och klasslärare, som helt plötsligt fattade att jag behövde extra hjälp när min andra klasslärare (som jag haft utvecklingssamtal med) sa det till honom, sa att vi kunde snacka lite på onsdag(=idag). DISASTER! Bara det faktum att han lyssnade på en lärare istället för mig, ELEVEN, gjorde mig j***igt förbannad, och extra tyska verkade inte så lockande. Dessutom så tycker jag inte om min tyskalärare eftersom han bedömmer texter och läxor efter längd och inte efter innehåll, ännu ett minus. Mitt liv suger just nu så extra tyska är inte direkt något jag hinner med och dessutom så är det bara 17 dagar kvar i skolan så allt känns lite meningslöst. Så jag tycker att det kan verka fullt förståeligt att jag bara gick förbi honom yttrandes dessa ord, trött och monotomt "Vi skiter i det, det är ändå så kort kvar" Bara fem minuter "Nej, jag vill inte". Jag ägnade honom knappt en blick och det kan anses som ohyfsat att inte ta en chans som jag bett om när han samlat ihop material och tagit sig tid. Men jag orkar verkligen inte bry mig. Då får jag väl vara ohyfsad då, han är en sådan..... Argh!... att jag har väldigt svårt att vara trevlig mot honom. Dessutom så satt han förra veckan och tjatade på mig att jag skule skriva en historiauppsats för att han "så gärna ville ge mig ett MVG". Då svarade jag uppriktigt, och kanske lite spydigt, att "nej, jag har varken ork eller tid just nu. Du får bedömma mig efter det arbete som jag har gjort, inte för det du skulle vilja att jag gjort". Vem vill ha en sådan lärare? Svara uppriktigt nu för jag vet att jag absolut inte vill ha det.