SkRiKa

Jag måste bara få dela med mig av den så absolut mest fantastiska händelsen jag någonsin varit med om. Ja, jag tror faktiskt den slår allt hittills, och då har jag ändå varit med om mycket fantastiskt i mitt liv. Bl.a. så är det alla häftiga konserter jag har fått gå på, stand-up shower och möten med människor jag sedan kommit att se upp till. Trots allt detta så tar nog ändå det här priset och det mest underbara med det hela är jag lyckats med det på egen hand (så gott som). 

Jag har skrivit, färdigställt och skickat in ett orkesterstycke till våran kommande konsert och det stycket kommer att spelas av självaste Svenska Kammarorkestern. Det kanske inte verkar som någon stor grej, men jag kan knappt uttrycka hur stort det är för mig. Bara det faktum att jag lyckades bli klar räcker gott och väl för mig, men sedan att självaste Svenska Kammarorkestern ska spela det... Det är bara så ofattbart så det finns inte. Det är för sjutton en av kanske världens bästa orkestrar. Jag kan knappt fatta det. 

Som sagt så är jag faktiskt mest stolt över att jag lyckades bli klar så nu har jag bevisat för mig själv, en gång för alla, att faktiskt kan klara av något. Hela tiden så var jag tvungen att motarbeta mig själv eftersom en del av mig aldrig trodde att jag skulle bli klar, medan en annan del var fast besluten att bevisa att jag kunde färdigställa stycket. Och så gjorde jag det. Den känslan av att vara klar och vetskapen om att det kommer spelas av en riktigt orkester var helt underbar och förmodligen något som jag kommer komma ihåg för resten av mitt liv. Ursäkta om jag låter väldigt självgod nu, men jag är så jäkla stolt över mig själv. Tack och godnatt. 

Vill samtidigt nu då promota för våran SkRiKa konsert nästa fredag som kommer att spelas på Örebro Konserthus (länk till deras hemsida). Biljetter finns att köpa på konserthusets hemsida så om ni har vägarna förbi, passa på att gå på våran konsert för att det är en upplevelse som ni sent kommer att glömma. 

Nystart

  Då sitter man här igen. Sitter och försöker komma igång på nytt. Det är som om man är fast i någon sorts cirkel som börjar vid ett inlägg, går över till tanken på nästa, faller i glömska, påminns om och sedan, mycket senare, så är man tillbaka där man började. Varje gång lovar man samma sak. Att börja igen, och varje gång går det lika dåligt. Ibland kanske man lyckas få iväg flera inlägg som hamnar någorlunda tätt, men oftast så misslyckas det. Ofta har funderat över att bara ge upp, att ta bort den här bloggen. Jag har argument som att "jag skriver ju ändå aldrig" och "det är väl ingen som läser ändå", men jag kan aldrig komma mig för att göra det. Kanske beror det på att jag lätt glömmer bort den vissa perioder, kanske är den som en slags trygghet som jag vet alltid finns där när jag behöver den som mest.
  Det här en blogg om allt mellan himmel och jord, och det är jag som sitter på andra sidan skärmen. Jag heter Cajsa och är som många andra, men ändå mer som mig själv, en tonåring som bara försöker reda ut livets svåraste frågor innan jag blir för upptagen med annat. En flicka med allt och ingenting att tänka på. Ett jag som försöker hitta sig självt.
  För er som undrar (eller kanske inte kommer ihåg) så suger det att vara tonåring. Det är så mycket känslor som bubblar omkring. Obesvarade känslor, gömda känslor, ledsna känslor, glada känslor, känslor som egentligen borde vara där, känslor som inte får vara där, känslor som fattas, känslor som man inte kan inte sätta fingret på. Känslor överallt, om allt. Man känner sig kluven, riven, delad, vet inte vem man ska lyssna på eller vilket ord man ska ta på allvar. Alla säger olika saker och ingenting är säkert.
  Så fort jag börjar känna efter och rannsaka mig själv så svämmar det bara över och jag får nästan svindel. jag vill inte tänka på det mer. Man måste försöka ta lite i taget, men det är svårt när allt hänger ihop. Jag vet inte vart jag ska börja, eller ens vart det tar slut. Kommer det ens att ta slut? När du väl känner att du har fått bukt på någonting så dyker det upp något som river upp allt igen. Drar sönder det paket som du så omsorgsfullt slagit in och sedan bara slänger skräpet omkring sig och lämnar det där. Eller så dyker det upp något helt annat som ersättning för det paket som du faktiskt lyckats skicka iväg och inte behöver oroa dig för. En stor röra som måste lösas upp, överses och sedan packas in.
  För er som kände att "oj, vad rörigt. jag förstår nästan ingenting!", så kan jag förstå det. Mitt huvud är i en enda röra just nu och jag kan inte riktigt lösa ut den, för när jag väl har börjat så följer resten med på en gång. Det är som när slår på ketchupflaskan. Till en början så kommer ingenting, men sedan när man börjar bli irriterad och slår till ordentligt så rinner hela flaskan ut på tallricken. det var väl inte riktigt meningen att ni skulle bli tallricken och att jag skulle rinna ut så, men som sagt; har man väl börjat, så är det svårt att sluta.

Hej!

Oj, hoppsan. Nu har jag gjort sådär igen; inte skrivit på jääätte länge! Men det har varit lite trassligt på sistone så jag har egentligen bara haft tid till att jobba med mig själv.. Nu är jag i alla fall redo för en nystart, både i bloggen och i livet! Funderar på att göra om den här loggen till en fotoblogg, men då jag inte riktigt vet vad det innebär så kommer det nog bli lite blandat, precis som förut. 

Jaa, kan ju börja med att berätta vad jag håller på med just nu. Jag har precis gått halva gymnasietiden på ett estetiskt program med musik som inriktning och jag kan säga att nu har jag verkligen hittat rätt! Det finns nog ingen annanstans på jorden som jag skulle vilja vara just nu, förutom kanske i bågskytte-hallen. Det var länge sedan jag spände upp en pilbåge, men nu är det på gång igen. Just nu känner jag verkligen att jag har hittat mig själv och jag kan säga att det är nog världens underbaraste känsla. Jag kan äntligen leva i nuet, för nu vet jag vad som gör mig glad och vad som får mig att må lite bättre när jag är nere. Jag kan bara önska att alla ni hittar er själva, för jag kan lova att man mår mycket bättre sen! 

Det blir inte så långt idag, men det var skönt att komma tillbaka till de gamla vanorna igen. Det här måste det bli fortsättning på! Vi hörs och syns någon mer dag!