Gräsklippare

Jahapp, jahapp. I helgen var jag och systrarna på Liseberg med farföräldrarna. Det var jätte kul! Verkligen jätte kul. Åkte allt utom barnkaruseller, men dom räknas inte. Dagen efter åkte vi ut till Älvsborgs fästning. Det var ganska kul för dom hade en rundtur där dom spelade teater i ett lite annorlunda sätt att berätta historia. Först var vi klena soldater, och sen var vi tydligen utklädda danska soldater. Ja, det var kul. Idag så klippte jag gräset för första gången. :D Det gick lite sådär i början men sen så kom jag på hur allt fungerade så då gick det bättre. Såklart så fick jag andnöd efter en stund, men det var bara att fortsätta. Fast jag hann inte klippa allt för bensinen tog slut...

Rädd för framtiden.

Precis nu ikväll hittade jag en minst sagt oväntad överraskning i sängen. Där låg två naglar och en massa katthår. Katthåren förstår jag men de två naglarna var helt onödiga. Lisseberg är kanske att vänta och det är ju kul! Nu tror jag min skrivstil har influrerats av horoskopen i tidningen. Måste sluta läsa sånt där... Jag har suttit och tänkt här en stund på vad jag ska skriva mer, för jag vill skriva något riktigt långt, men det ända jag kommer fram till är att mitt liv är ett enda stort tilltrasslat garnystan. Vadå stort tilltrasslat garnystarn? Hon är ju bara tonåring och har hela livet framför sig. tänker ni säkert. Om det var så enkelt... Visst jag har hela livet framför mig. Men det hela blir bara mindre och mindre ju mer tiden går och snart måste stora viktiga frågor besvaras och tunga beslut att tas. Vad jag vill när jag blir stor, det jag vill jobba med, vet jag inte. Alla vanliga jobb känns tråkiga. Samtidigt som det jag faktiskt vill göra känns som en omöjlig dröm. Betyder det då att jag är bunden till ett liv i trisstes och depresion? Eller ska jag satsa och riskera att allt faller mig ur händerna? Det verkar just nu som att jag väljer den omöjliga drömmen, och ärligt talat så har jag ingen reservplan.

It could bend or it break.
That´s the risk that you take.

Ja. Det är väl så det får bli. Allt jag vill ha får vänta tills jag har mer tid och pengar. Tills jag inte vill ha det längre och slipper slitet. Ja... Alla dessa frågor som håller mig vaken om kvällarna. Jag säger kvällarna för att det är så. Det är inte på nätterna. För nån gång måste man ju somna. Hur mycket man än vrider och vänder på sig, ångrar alla misstag, minns allt dumt, så måste man ju somna till slut. Det bara är så. Men då kanske frågorna istället gör att man sover dåligt. Sover en sömn fylld av ånger, skuldkänslor och nedstämdhet. Jag vet. Livet är för kort för att ångra alla misstag. Varför ligger jag då om kvällarna och vrider mig, istället för att blicka mot framtiden? Kankse är framtiden för läskig. För horribel för att våga tänkas på. Kanske är jag rädd för den.

Äpple päpple!

Bara för att jag är långsam betyder det inte att jag inte är snabb.

Biblan

Sitter på bibloteket och hänger bara för att jag och min syster inte kan bestämma vad vi ska äta. Jag gillar inte stolarna här. Man skunker ner jätte långt, så långt så att man nästan inte når tagnentbordet... Jaja! :)

Kortelikort!

Här är kortet jag tror jag skrivit om. Jag har för mig att jag skrev: "Idag har jag gjort ett kort men lägger ut bilder senare för jag är trött" eller nåt i den stilen. Kortet som jag scrappade ihop för ett tag sen när jag hade lite tråkigt.

En liten dikt...

Svalor stora matar svalor små

Månen går upp tippandes på tå

Solen går ner bakom skogar och berg

Lugnet går in i ben och märg

Ljusen slocknar i hem och hus

Genom byn går ett behagligt sus

Stjärnar lyser på himlen stor

Alla små har hittat hem vart de bor

Min första dikt jag faktiskt lyckas rimma någolunda på så ni får ha lite överseende! :D

Igår fick jag en helt otroligt underbar present av pappsen: En av Mikas live konserter på DVD- Parc des Princes Paris!!! Wow. Har inte gjort så mycket på sommarlovet mer än gått på zoo och vaktat katter. Jag har mest gått och lagt mig sent och sovigt länge. Ända tills jag blev sjuk. Som jag är nu dårå. Nu går jag bara och lägger mig sent. Jeppelidoodeli!