Känslor som bor kvar.

Jag hade en så himlans härlig upplevelse idag. Första lektionen idag var inom inriktningarna, men eftersom vi har haft bryt i två veckor så samlades alla esteter för att se på vad vi kommit fram till under den här tiden. Det var jätte kul och väldigt intressant att få se hur andra tänker. Iallafall, det var inte det som var upplevelsen. Efter filmvisningen så gick jag och en kompis och skrev svaren till de sista frågorna. När vi kom ner igen så hörde vi några som satt och spelade i ett klassrum så vi gick in för att se vilka det var. När vi såg att det var tre klasskompisar så gick min kompis och satte sig vid trummorna och spelade med i låten. De tre andra hade knappt reagerat när vi kom in. Jag ställde mig vid en trumma av bongo-typ och hängde på jag också. Det kändes så underbart att bara kunna gå in i ett rum, se vad folk håller på med, och sedan kunna vara en del av den gemenskapen som blir när man spelar tillsammans, utan att någon ens reflekterar över det. Det sätter liksom perspektiv på saker och ting. Jag måste vara på väg att dö, för idag var man himlans poetisk!