Jahapp. Då var man sjuk igen... Jag trodde att det hade gått över men nu vart det värre igen... Det är bara en vecka kvar nu. Synd.Nu kommer en liten historia som jag har skrivit själv, eller början ialla fall. Den är inte baserad på någon verklig händelse eller till för att kränka någon person. Allt är utifrån min egen fantasi...
Kapitel 1
Liljan
Lövverket var tätt ovanför de små stigarna i skogen och det ända ljus som trängde igenom blev grönaktigt. Det var en solig och varm juni dag. Disa sprang mellan träden och andades snabbare för varje steg. Skolan hade precis slutat och hon ville bara bort från den övriga världen så fort som möjligt. Hon tänkte tillbaka på det gångna skolåret. Det roliga, det tråkiga och det hon hade kunnat göra annorlunda. Men nu var allt det över. Hon visste att hon skulle sakna alla sina kompisar och allt knäppt de gjorde tillsammans, men att få slippa allt annat skit var helt underbart! Känslorna svällde upp inuti bröstet och ett leende bredde ut sig på hennes läppar. Det känns så härligt, tänkte hon och saktade ner farten. När hon hade stannat blundade hon och drog in ett andetag som fyllde hennes lungor med en härlig doft av liljor. Lukten gjorde henne påmind om den dagen då hon hade funnit en lilja i skolbänken. Hon log åt tanken och tänkte att hon nog aldrig skulle skaffa sig en pojkvän. Efter ett tag öppnade hon ögonen igen och började gå längre in i skogen. Disa såg upp mot himlen och märkte att ju längre in hon gick ju färre löv hade träden. Ljuset skiftade över till guld och stigen kantades av saftiga hallon. Stigen blev bredare och Disa började hoppa fram och skrattade ljudligt och glatt. Plötsligt svängde stigen av åt vänster och korsades av en mur överväxt med mossa. Muren var inte så hög men mossan var lös och Disa tappade fästet vid första försöket. Men vid andra försöket så visste hon murens osynliga hemlighet och hoppade över. När hon satte ner fötterna på marken upptäckte hon att den lösa mossan inte var murens största hemlighet.
Liljan
Lövverket var tätt ovanför de små stigarna i skogen och det ända ljus som trängde igenom blev grönaktigt. Det var en solig och varm juni dag. Disa sprang mellan träden och andades snabbare för varje steg. Skolan hade precis slutat och hon ville bara bort från den övriga världen så fort som möjligt. Hon tänkte tillbaka på det gångna skolåret. Det roliga, det tråkiga och det hon hade kunnat göra annorlunda. Men nu var allt det över. Hon visste att hon skulle sakna alla sina kompisar och allt knäppt de gjorde tillsammans, men att få slippa allt annat skit var helt underbart! Känslorna svällde upp inuti bröstet och ett leende bredde ut sig på hennes läppar. Det känns så härligt, tänkte hon och saktade ner farten. När hon hade stannat blundade hon och drog in ett andetag som fyllde hennes lungor med en härlig doft av liljor. Lukten gjorde henne påmind om den dagen då hon hade funnit en lilja i skolbänken. Hon log åt tanken och tänkte att hon nog aldrig skulle skaffa sig en pojkvän. Efter ett tag öppnade hon ögonen igen och började gå längre in i skogen. Disa såg upp mot himlen och märkte att ju längre in hon gick ju färre löv hade träden. Ljuset skiftade över till guld och stigen kantades av saftiga hallon. Stigen blev bredare och Disa började hoppa fram och skrattade ljudligt och glatt. Plötsligt svängde stigen av åt vänster och korsades av en mur överväxt med mossa. Muren var inte så hög men mossan var lös och Disa tappade fästet vid första försöket. Men vid andra försöket så visste hon murens osynliga hemlighet och hoppade över. När hon satte ner fötterna på marken upptäckte hon att den lösa mossan inte var murens största hemlighet.
